Fixin' to Die-Rag.

Wow, vart kommer alla dumma människor ifrån? Helt plötsligt finner jag mig dem överallt. Den akademiska världen, inte bara bland lärare utan även bland de andra förståss. Obetänksamma puckon som agerar utifrån känslomässiga infall utan någon som helst förmåga att tänka ett steg längre och inse möjliga konsekvenser.

Akademiker, detta lands så kallade intellektuella elit. De beter sig som jävla spån! Som omogna ungar!
Försöker med hot och otrevliga påtryckningar, hotar varandra med stryk. Losers som trots att de inte längre är tretton kommer med snack i stil med vad normalbegåvade människor inte hört sedan högstadiet så som klassikerna:

”Håll dig borta från min polares ex.”
- och -
”Jag vet vart du bor.”

Många högskolestudenter har i allmänhet enligt den uppfattning som tyvärr påtvingats mig en hemsk kvinnosyn, de är även ofta rasister och homofober. Givetvis så är Sverigedemokraterna populära.
De super gärna mycket och regelbundet, samt missbrukar olika droger så som marijuana.

Vad fan är det här?
Jag flyttade till andra sidan landet, och finner att jag samtidigt rest i tiden och hamnat på en plats där många är till sinnet säkert tio år yngre än mig och de jag ser som mina jämlikar. Oavsett födsloålder.

Jag skulle gärna uppmuntra till meningslöst våld mot den sortens människor som sprider hat och dumhet, men jag vill hellre se det som att evolutionen kommer rädda oss från dem genom det naturliga urvalet. Jag vill hoppas på det åtminstone.

Det här är människor som ska utbilda kommande generationer, de som ska ansvara för att vi ska bygga ett samhälle där alla har samma värde och där ingen konflikt ska behöva lösas med våld. Gratulerar, framtiden är körd.

Glad Valentin.

Alla hjärtans dag?
Fuck you, om du vill göra nått hjärtligt så kan du ge en liter blod till sjukhuset.
Det menar jag, ge blod om du kan. Det behövs och är bland det finaste man kan göra för en annan människa. Vore det inte för den konstanta giftnivån i mitt blod samt mitt som singel något slumpmässiga sexliv så skulle jag göra det, om du kan så bör du ge blod.

Så hur är det med kärleken? Ingen för mig just nu, kan inte säga att jag lider utav det heller. Jävlar vad folk dummar sig för känslor.
En lider hårda plågor utav sin ensamhet, en annan utav att sitta i bur. En tredje blir kär i första bäste hela tiden och kan inte bestämma sig, medens en fjärde blir hopplöst förälskad i någon som inte ens existerar i verkligheten än. En femte är kär av ålderns desperation, rädslan att inte finna någon annan i tid.

Dumma jävlar, ni skulle inte kunna finna kärleken om den så kom upp och slog er i ansiktet med en spade.

Kärleken kommer inte komma till dig för att du ropar efter den. Kärleken är borta om du kan se gallren till din bur. Tro mig, det är inte kärlek bara för att du blir kåt i en ny ibland. Det är inte kärlek bara för att du desperat kastar dina känslor över vem som än står i vägen. Du är inte kär för att du tar vad du tror att du får nöja dig med.

Ibland vill jag fan spy på hur ni missbrukar ordet. Kärleken är död, det var romantikerna som kvävde den med sockrade hallonhjärtan.

Gemensamt för de nämda är att de alla(!) tidigare i år sagt:
- ”Jag ska sluta med kärlek”.
Har inte kunnat undvika att le en enda gång, ingen som säger så har någonsin klarat av att hålla distans. Det är bland det mest desperata någon kan säga.
Människor idag, så intalade utav media att de måste ha någon annan människa för att bekräfta sin egen existens. Du är inget om du är ensam, om du ska hitta människan som gör dig hel så måste du alltså vara halv utan den. Halva människor är döda, osv osv.

Dumheter.
Du föddes utan att hålla någon i handen, vad får dig att tro att den enda meningen med ditt liv är att hålla någon i handen när du dör?
Ja, bli sur på mig. Glöm vad jag sagt, glöm att jag är din vän som vill dig väl.
Glöm allt som är viktigt här i livet, bli kär istället. Den ultimata förnedringen utav ditt forna intellekt.

Tro nu inte att jag hatar romantik, det är mer än ett par röda rosor på vägen till sängen, mer än ett par rosa trosor med hjärtan på.
Det kan vara något fint, mina morföräldrar kan fortfarande sitta i varandras knä och pussas. Äkta kärlek, inte den till första bästa eller den av rädsla för att vara ensam. Riktig jävla äkta kärlek med äkta känslor för en äkta person.
Riktig kärlek kommer inte för att du letar efter den, den infinner sig plötsligt en dag.

Tills den dagen, ska jag kväljas över den falska kärleken och människans dumhet.
Idag ska jag kasta slaskbollar efter nyförälskade par som går förbi utanför mitt fönster, har laddat upp med is i frysen.
Glad alla hjärtans dag, dumjävlar.

Från hedonist till akademiker.

Så, jag är nu inne på den sjunde månaden sedan jag beslöt mig för att packa mina väskor och lämna mitt liv i (sydligt) norrländska hemstaden Gävle. Därmed så valde jag att byta ut ett hektiskt liv med krogliv och showlife mot ett liv som akademiker i smålands Kalmar, stressen är ungefär densamma men livet är annorlunda.
Istället för att slita och arbeta fysiskt så är det nästan uteslutande mental press numera, istället för att sitta på en glajjig efterfest med människor i för små plagg av lack och latex så är det nu gula overaller som gäller.

Vad är det med dessa jäkla overaller egentligen? Jag packade mina väskor och for till andra sidan landet, till ett nytt liv, väl där så finner jag mig själv i en overall. Jag sökte mig till en intellektuell verklighet och finner mig själv klädd som en byggjobbare! Hur fan gick det här till?
Lyckligtvis så är jag inte helt off när det gäller design, till den möjliga gräns så har jag hottat upp overallen och jag får erkänna att den nu känns helt rätt att festa i vid studentsammanhang. Om än det inte är ett plagg jag skulle bära i vanliga fall.

Igår så slutade min period som vegetarian officiellt, jag åt en baguette med grisrövsröra på. Givetvis så beror det på hur man ser på saken, för om kyckling inte är en grönsak så slutade jag vara veg redan två dagar innan dess.
Orkar inte vara sellout som alla andra och påstå att ”Jag är vegetarian, men jag äter fisk, fågel, skaldjur, osv.” Föredrar då att säga att jag kan äta kött igen även om det nu må vara så att jag äter mindre utav det än förut.
Tycker inte speciellt mycket om quorn längre, tycker nog att det är ganska äckligt trots att jag ätit det rätt sällan. De vegetariska baconen är fortfarande goda, ja du läste rätt, men riktiga bacon är ändå godare. Givetvis, det är svårt att göra ett substitut i klass med vad det ska efterlikna.

Allt liv är fortfarande liv i mina ögon, gräs som fåglar. Ät vad du vill äta.

Har gått ned lite i vikt på sistone, inte för att jag behöver det egentligen utan helt enkelt för att jag gillar att känna mig snygg. Tränar magen för att jag gillar magmuskler och har köpt nya träningsskor för att jag skall börja röra på mig mer, se om jag kan göra nått åt min hjärna genom att aktivera min kropp.

Annars så är jag trött, så trött på allt. Haft en del riktigt tunga svackor de senaste veckorna, mått piss och somnar på mina föreläsningar för att jag tydligen bara kan stänga av min skalle när jag verkligen behöver ha den igång. Försöker skära ned på min alkoholkonsumtion med, men snittar ändå på alldeles för mycket. Har hundra saker som jag måste ta tag i genast, men bangar och skjuter upp dem till en annan dag som jag hoppas aldrig kommer.

Det första försöket.

Jag kan inte lova att mina ord botar cancer, men det kan ju knappast göra saken värre i allafall. Eller?

Sanning är ett relativt begrepp, sannerligen.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning. Min Sanning.
Min Sanning. Min Sanning. Mitt skitsnack.