Borttaget.

Jag tog bort mitt senaste inlägg "tillåt mig att spy galla", detta till trots att det begärts att jag skulle skriva ut den där folk kunde hitta saker jag stör mig på.

Anledningen till att jag tog bort det inlägget är för att det fungerar som en spoiler till min nya "webcom-blogg" Vars poster tar en hel del ifrån det inlägget och gör om dem till enskillda inlägg med illustration.

Där kommer jag hädanefter att publicera inlägg på söndagarna fortlöpande frammöver, och det finns även en nakenbild på mig där för den som är intresserad utav sånt.

Detta innebär absolut inte att jag ska sluta blogga här, det kommer fortsätta precis som vanligt.

(min "webcom-blogg" hittas i listan här till höger)

Flaska.

När jag var fjorton så skrev jag en låt på svenska, alla barn leker musiker ibland och drömmer om ett bättre liv. Refrängen gick något i stil med:

"Min vän har ett problem,
jag kan ej säga vad det är,
men det är nu och det är här,
som problemen tas isär."

Rent grammatiskt en språklig misshandel givetvis, olika böjningar utav samma ord. Men de skulle betonas, då ett problem oftast består utav flera.
Irrelevant skitsnack som vanligt, desto mer relevant är att en vän till mig har väldigt löjliga problem. Löjligt är faktiskt det rätta ordet då det är en form utav problem som inte påverkar mycket mer än att det drar lite i mungiporna ibland, jag älskar när dumma människor försöker göra smarta saker. Som att se en clown kasta en gräddpaj i ansiktet på sig själv liksom.

Jag ser att det redan nu är dags att be om ursäkt, jag är över påskhelgen hemma hos mina föräldrar och skriver nu från deras uråldriga dator som faktiskt saknar rättstavningsprogram och liknande. Då jag skriver med ett vist tempo så smiter det med många fel.

Så, vad har hänt nu då?
Pja, tidigare så hade min vän problem med efterhängsna flickor som ville bråka över något så urbota dumt som att den enas ex hade sex med min vän. Exakt hur detta skulle påverka henne är för ett logiskt sinne oklart, men vissa människor i småstäder tenderar att bli så territoriella att de ser rött om någon ens tittar på en person de utbytt kroppsvätskor med. Se på Knutsby-morden bara.

Det senaste kapitlet i det löjliga tjafset var ett försök att involvera en tredje part, min vän hade läst en annan människas blog för att sedan på sin egen kommentera denna på ett något aggressivt sätt. Jag var själv en av dem som tog kontakt med henne och förklarade att det var onödigt gjort, men gjort är gjort och så enkelt får det vara.
Vad som nu hände var att någon redan samma dag som hon skrivit det inlägget, skrev till honom om det och att han borde ge henne en känga; det intressanta i detta är att det tar två dagar för sökmotorerna i regel att snappa upp nytt material på nätet vilket innebär att ingen av den killens läsare googlat efter honom och funnit att hon skrev onödiga saker. Det är en logisk omöjlighet.

Vilket ger oss att någon av de som läser vad hon skriver sedan gått in till honom och bett honom ge henne en känga, hennes blogg är nystartad efter allt tidigare tjafs så det är i regel mest några vänner som läser den och dessutom så har hon den dåliga ovanan att missbruka ordet "bajs" Vilket torde innebära att inte för många nyinkomna läser engagerat.
Ergo: Minst en av de flickor som tidigare tjafsat med henne fick för sig att det var en bra idé som "inte kan ledas till dem" att skriva till killen i hopp om att ge henne onödigt stora konsekvenser utav sitt eget handlande. Låter bra utan eftertanke, är fortfarande trakasserier om man tänker efter.
Killen tog dock en högre bana och valde att inte bemöta henne, så det gick ju inte så bra som småflickorna hade tänkt ändå.

Läser ni vad jag skriver med flickor?
Självklart så är ni precis som alla andra mer än välkomna att läsa min portionsförpackade dynga, annars så vore jag ju ganska skitkorkad som lägger ut det i en publik journal. Dock så får jag erkänna att jag inte läser era, vi delar därför inte våra erfarenheter och synsätt tyvärr. Jag vet ju inte ens vad ni heter, än mindre ens om ni har blogar. Ärligt talat så påverkar inte era åsikter skit om skit för mitt skit, på ren skitsvenska.

Jag ser inte mig själv som en nämnvärt smart eller intellektuell människa, jag har faktiskt lekt bort mitt liv än så länge och på resan dödat fler hjärnceller än de flesta. Jag har ibland festat bort mer pengar på ett ögonblick än du kommer att tjäna i år, utan att sedan göra mer efteråt än att rycka på axlarna och le. Mitt ansikte bär nu fler ärr än den genomsnittlige björnbrottarens, ett ansikte som dessutom lustigt nog har varit min främsta inkomstkälla under perioder av mitt liv. Som en impulsiv individ tar jag tar regelbundet stora livsavgörande beslut genom att singla en slant, oförmögen att beröras av världsliga ting så lämnar jag mycket vind för våg när jag går vidare i livet.
Jag är narcissist, men ändå hatar ingen mig så mycket som jag gör. Dubbelmoralens mästare.
Det finns bokstavligen hundratals bilder på nätet där jag gör sånt som du inte borde göra, så att bevisa mig vara något antiintellektuell är sannerligen ingen konst alls.

Slutsatsen är förvånansvärt enkel, jag är faktiskt ganska korkad:
Hur hemskt är det inte då att jag ser så många människor som ger intrycket av att vara så helvetiskt mycket dummare?

Det påståendet riktar sig inte alls uteslutande till folk som gör små löjliga saker för att jävlas som egentligen inte påverkar alls, jag menar i allmänhet. Jag menar tillockmed bland vissa människor jag ser som vänner ibland, gärningar och ord som fullständigt saknar eftertanke. Jag har faktiskt alltid trott att vi alla har en inre monolog, ögonblicket innan du pratar så går meningen genom ditt huvud och du kan välja om du verkligen ska säga eller agera därefter.
Allt mer tvivel finnes tyvärr för att det verkligen är så, men ändå så vill jag verkligen tro att alla har en inre monolog även om inte alla lyssnar aktivt till sig själva.