Besviken.

Den akademiska världen, där har du den senare tidens mest uttjatade fras.

Detta är inte alls den intellektuella stimulans jag hoppades på att finna, det är faktiskt den raka motsatsen. Vist, det finns många som får högre poäng än mig på tentorna. Gratulerar, du kan läsa en bok bättre än mig. Uppenbarligen.

Människor som bara läser och aldrig upplever är skittråkiga.
Dessa tråkiga människor är ointressanta då de är dumma nog att kasta bort den bättre tiden av sitt liv för att lära sig vad någon annan tänker.
Jag föredrar när de som säger emot mig gör så för att de själva tänkt efter, och när de som håller med mig gör så för att de har själva valt den åsikten. Inte att folk tycker och tänker vad en auktoritetsfigur eller bok säger till dem att tycka och tänka, sinnesdöda flockdjur är vad jag anser om sådana människor.

Många här i högskolevärlden är nördar, sådana som aldrig levt på riktigt. Folk som läst sig till varenda tanke de bär med sig, och sen super likt infantila kretiner för att de fullständigt saknar alkoholvana och livserfarenhet. Bråkar om småsaker, kollar surt på varandra, tror att de dissar folk genom att inte säga ”hej”, hotar varandra med uppenbart luftrikt skitsnack som de ändå aldrig skulle våga backa upp.

Sen finns det de som är den raka motsatsen, de som endast vid sällsynta tillfällen plockat upp en bok, och då antagligen inte i något annat syfte än att döda en geting.
En kille, en för övrigt jävligt schyst sådan ska vi tillägga, åt upp någons begagnade snus för tre kronor så att han kunde köpa sig en till öl. Han erbjöd sig även att dricka sitt eget urin för en femtiolapp, jag avböjde. En annan berättade för mig om hur han brukar stoppa sin penis i munnen på folk som spenderat natten hos honom om de sover med öppen mun.

Den akademiska världen, där kom den uttjatade frasen igen, gör mig så fruktansvärt besviken och uttråkad. Inte ens de religionsstuderande är värda att diskutera teologi med, de som faktiskt vet något kommer ändå bara att sitta och slänga ur sig citat om vad någon annan tycker medens de mindre ”kunniga” antagligen tror att det är en sorts paj.

Om det fortsätter så här så lär jag påstå att jag föredrar att sitta där hemma i Gävle, iförd kavaj och med ett gott vin i min hand, samtalandes med de vänner jag respekterar och finner precis lagom kultiverade.
Jag tar hellre det vilken dag som helst framför att sitta på ett skitigt golv iförd gul overall, klunkandes ljummen öl, kastandes kapsyler i plastglas tillsammans med trångsynta apor som tror sig vara landets intellektuella elit.

Må hända att jag framkommer en smula bitter, må vara att jag är något bakfull. Men jag blir bara så trött på människor som är inkapabla till ett gott samtal över en fika, människor som inte skulle känna igen kultur om man så slog dem upprepade gånger i ansiktet med konceptet.